Tandfén glömde bort oss!

Shit alltså....en tand ramlade ut ur munnen på stora sonen när jag borstade hans tänder för en vecka sedan. Men tandfén glömde bort alltihopa och sonen likaså....



Och vad gör vi nu? Ingen aning faktiskt men känner jag sonen rätt kommer han att komma ihåg det här med tandfén när man som bäst tror att han glömt det....! Eller tänk om han slutat tro på tandfén?


Töntigt cykellås

Hittade ett supersnyggt cykellås till stora sonen idag. 

Dessvärre dissade han den direkt: "Men mamma den där är ju JÄTTETÖNTIG. Den är för BARN!!"
Vaddå???? Han är ju ett barn!!

Och jag som trodde att såna där töntiga och pinsamma grejer kommer först i tonåren...ack så fel jag hade!!


Glädjetårar!

Kan ni gissa vad pojkarna blev glada när de fick ut cyklarna? Storpojken stod och grät av lycka medan lilleman stod och hoppade jämfota.




Det blev en liten tur med stavar medan de cyklade. Inte så effektivt för man stannar typ hundra gånger när de är med. Huvudsaken är ju att de får ha roligt. :-)

Hann även med en sväng till gymmet och svettas lite. Skönt var det i alla fall.

Nu är jag trött som bara den och mest av allt längtar jag efter min sköna säng!!

Hojarna åker ut idag....!

Jag ger mig. Har så dåligt samvete över min tjuvcykling. Och sen era kommentarer....så jag säger som en skön kommentar jag fick:



Äldste sonen är till och med beredd att vara utan dator och tv-spel i ÅTTA VECKOR om de får ta ut cyklarna. Ja han säger så i alla fall. En annan kommentar han kom med får ju inte heller mitt samvete bättre:

"Mamma att cykla är nyttigt så varför får vi inte göra det?"

Och jag kan inte skylla på höga snövallar heller. Snart har vi ju ingen snö kvar och kan börja kratta...


Så länge de inte åker hit med sina hojar är jag nöjd och glad...!

Är ledig idag så jag har mycket att göra. Ska även på utvecklingssamtal men först sätta igång och få nåt vettigt gjort här hemma.

Jag tjuvcyklar och ljuger

Nu är den hemska mamman tillbaka igen. Och nu ännu värre!!

Igår har jag tagit ut min cykel i smyg.



Ja, jag "måste" för en del ska bytas i ena bilen och jag anser att min man behöver andra bilen bättre än vad jag gör.

Sönerna tror att jag promenerat till jobbet idag men i själva verket har jag gått jag till min svärmor och svärfar och hämtat min cykel och CYKLAT till jobbet. INGEN HJÄLM har jag heller haft.

Mina småtroll anar inget....än i alla fall. Väntar att någon kompis eller dagisfröken ska se mig och råka säga till dom "vi såg din mamma ute på cykeltur" bara sådär i förbifarten ni vet. För vad gör jag då?

Fast egentligen ljuger jag väl inte för dom?
Undanhåller ju bara sanningen. ;-)

Men vet ni? Under tiden jag skrivit detta inlägg har jag fått dåligt samvete!! De vill ju inget hellre än att cykla och snön smälter ju med rekordfart här. Varmt har vi också haft. Och cyklar jag måste väl dom få cykla?